Andrew Jackson Jihad
and I hate waking up
with a sense of shame
and I hate sleeping
and I hate waking up
and I can't afford to give a fuck about myself
SNACKLER
rocka mitt hjärta, roky
Avvaktar stormen innanför mina revben. Ska sluta tänka, börja göra. Imorgon.
Imorgon gör jag.
"Up in the sky?"
Evil Dead in 60 seconds
Evil Dead done in 60 seconds with CLAY - 2010 from Lee Hardcastle on Vimeo.
Klockrenast!
men asså vaffaan!
det här är så pinsamt att det gör ont.
ser det om och om igen och vrider mig av skam.
Söndag 10:25
Det luktar som att en katt har bajsat under sängen, orkar inte kolla. Är faktiskt upptagen.
must not sleep/must warn others
on the day you are judged by the funhouse cast
and i will rejoice in your fall from grace
with a cane through the sky like "none shall pass"
nya ljud, nya steg
söderns hårdaste karameller
Det råkade bli så att nästan alla mina nuvarande favoritband kommer från Skåne.
Är det mitt eskapistiska romantiserande av södern (Norrlandspatriotismen till trots) som ligger bakom?
Eller rockar bara Skånepunxen hårdast av de hårda?
Kanske kan mitt planerade Skånebesök om ett par veckor reda ut saken.
Tills dess bjuder jag på mina topp fem bästa Skåneband (skit i ordningen):
- Hårda Tider
- Slöa Knivar
- Beyond Pink
- Skitkids
- Kamikatze
när hårt blev mjukt
Det här är fantastiskt. Judas Priest har aldrig låtit så bra.
Att inte tänka själv
Kaffe på schmäcket med Elisbeth. Lustigt hur ett år kan förvandla ena halvan av en enhet till anarkist medan den andra halvan säljer sin själ till liberalismen.
Another skinhead love affair
post/pre/NU
så kan jag bara konstatera att näe, jag vill inte vara snygg. Och jag vill inte ha nya skor.
Jag vill inte läsa trendtidningar eller modebloggar, och jag vill inte lukta gott.
Jag vill heller inte veta vad höstens färger är.
För ungefär ett år sedan var jag ju som dem, och tack gud att det är över.
Jag kan inte på något sätt sakna min åtsnörda 50-talsmidja, mina strumpbyxor
eller mina hårda skor. Paketeringen var ett uttryck för något annat,
och detta något vill jag aldrig uppleva igen. Mitt liv gick ut på destruktivitet i dess
mest civiliserade form med fransk kedjerökning, hjärtatpågolvetindiepop
och mängder av alkohol. Det var Morrissey och rödvin och så egocentrerat att
till och med Carola skulle bli avundsjuk.
Så tack jesus elller kungen eller vem det nu är som bestämmer, tack för att det är över.
Nu lyssnar jag på sånt som faller mig in, och inte det som
faller pretentiösa indiekillar i smaken. Jag klär mig i det som ligger närmast,
och inte det som ligger på fashionistornas vill-ha-lista. Jag dansar inte längre parningsdanser
på överfyllda electroklubbar, på sin höjd drar jag en schottis när humöret stämmer.
Det är roligare och mer kreativt att vara arg än ledsen, och jag tycker bättre om
d-taktsmangel än vad jag någonsin gjorde om handklapp.
Jag skiter i att jag inte hör vad de sjunger, de är så arga att det blir bra ändå
(bror trean angående umeåHC)
jag gillar också jättar
Mårten säger:
may it seem like it's good or bad things,
we do in our quest fo love. Most of the time
I don't even think that we are conscious of this
though, and in my less bright moments
I don't even think we find
this love we are looking for
Lowden kan själv:
"Man frös förfärligt, och för att undfly kölden föll man
som snöflingor mot andras ljumma kroppar - och löstes upp."
75 milligram
Han har rätt
Come down off the cross
we can use the wood
Tom Waits, alltså.
Lugnet.
Jag kan inte låta bli. Jag vill vara Lugn.