BÖJA SKEDAR

- Men nu, ångrar du inte din naivtiet då?
- Nej, men jag ångrar att jag inte tog till vara på den.

Alternativ ett:
Jag får inte glömma
min frihet.


Alternativ två:
Han, hon de.
För sällan vi.

Mitt huvud är inte i fas med omgivningen,
eller med något alls för den delen.

Jag vet inte om jag trivs med ensamheten idag. Kanske.
Men nog inte så här.

Åh, snälla, ta mig hem.
Dagen är redan alldeles för lång.


Och då ringer hon.

den mentalt efterblivne (precis som jag, vill jag säga, men gör det inte ens nästan)
har alltid cykelhjälm.

kanske vet han att himlen snart ska rasa ner,
och att änglarna är tyngre än vad man tror.

1 a) man med fru och Rolex köper crocs,
        min mamma köper fotriktiga sandaler.

   b) svarthårig kvinna med blåögt barn.
        hon älskar det.

"Vad skriver du?"
Han är uppenbart intresserad, av mig eller orden 
förstår jag inte.
- Småsaker. Sånt som faller in i mig,
hade jag kunnat svara om han hade frågat.


Åh, eskapism, var för du mig?
                         , varför du mig?

Ung man med skjorta och 40-talskeps, en stor pärm och emellanåt avlägsen blick.
Mor och dotter, jag vet att Emma inte gillar den sistnämnda.
Kort, rakad, ung man i sällskap av två oidentifierbara unga män. De talar om väder. 
Åtta män med utomeuropeiskt ursprung. De talar högt och intensivt. Jag förstår dem inte.
Två väninnor, över 50 under 40.
Ung man. Skriver och stirrar ut genom fönstret mot Vasagatan.
Ung man. Läser någon form av katalog. Dricker svart kaffe.
Ungt par med barn i vagn och färgglada skålar, förmodligen ämnade för barnmat.
Äldre kvinna i trenchcoat.

Med femtiotalsprickig klänning och dyrfina skor spelar man inte punk.
Med mammans byxor och Femmans jacka
spelar det ingen roll.

Har jag låst mig för mycket vid mitt yttre?
Ska jag inte läsa Proust?
Jag har trasiga skor och är arg
på allt möjligt men ja,
jag njuter av finkulturen.


(jag kompenserar min tystnad med fragment, ok?)