post/pre/NU
Efter lite research i diverse trendiga indiebrudars bloggar,
så kan jag bara konstatera att näe, jag vill inte vara snygg. Och jag vill inte ha nya skor.
Jag vill inte läsa trendtidningar eller modebloggar, och jag vill inte lukta gott.
Jag vill heller inte veta vad höstens färger är.
För ungefär ett år sedan var jag ju som dem, och tack gud att det är över.
Jag kan inte på något sätt sakna min åtsnörda 50-talsmidja, mina strumpbyxor
eller mina hårda skor. Paketeringen var ett uttryck för något annat,
och detta något vill jag aldrig uppleva igen. Mitt liv gick ut på destruktivitet i dess
mest civiliserade form med fransk kedjerökning, hjärtatpågolvetindiepop
och mängder av alkohol. Det var Morrissey och rödvin och så egocentrerat att
till och med Carola skulle bli avundsjuk.
Så tack jesus elller kungen eller vem det nu är som bestämmer, tack för att det är över.
Nu lyssnar jag på sånt som faller mig in, och inte det som
faller pretentiösa indiekillar i smaken. Jag klär mig i det som ligger närmast,
och inte det som ligger på fashionistornas vill-ha-lista. Jag dansar inte längre parningsdanser
på överfyllda electroklubbar, på sin höjd drar jag en schottis när humöret stämmer.
Det är roligare och mer kreativt att vara arg än ledsen, och jag tycker bättre om
d-taktsmangel än vad jag någonsin gjorde om handklapp.
Jag skiter i att jag inte hör vad de sjunger, de är så arga att det blir bra ändå
(bror trean angående umeåHC)
så kan jag bara konstatera att näe, jag vill inte vara snygg. Och jag vill inte ha nya skor.
Jag vill inte läsa trendtidningar eller modebloggar, och jag vill inte lukta gott.
Jag vill heller inte veta vad höstens färger är.
För ungefär ett år sedan var jag ju som dem, och tack gud att det är över.
Jag kan inte på något sätt sakna min åtsnörda 50-talsmidja, mina strumpbyxor
eller mina hårda skor. Paketeringen var ett uttryck för något annat,
och detta något vill jag aldrig uppleva igen. Mitt liv gick ut på destruktivitet i dess
mest civiliserade form med fransk kedjerökning, hjärtatpågolvetindiepop
och mängder av alkohol. Det var Morrissey och rödvin och så egocentrerat att
till och med Carola skulle bli avundsjuk.
Så tack jesus elller kungen eller vem det nu är som bestämmer, tack för att det är över.
Nu lyssnar jag på sånt som faller mig in, och inte det som
faller pretentiösa indiekillar i smaken. Jag klär mig i det som ligger närmast,
och inte det som ligger på fashionistornas vill-ha-lista. Jag dansar inte längre parningsdanser
på överfyllda electroklubbar, på sin höjd drar jag en schottis när humöret stämmer.
Det är roligare och mer kreativt att vara arg än ledsen, och jag tycker bättre om
d-taktsmangel än vad jag någonsin gjorde om handklapp.
Jag skiter i att jag inte hör vad de sjunger, de är så arga att det blir bra ändå
(bror trean angående umeåHC)
Kommentarer
Postat av: Tove
Jag gillar dina insikter.
Postat av: dangerdave
Jag vet några som kallar sig straight edge och dricker kaffe.. Håller man sig till att dricka en kopp till lite gofika då och då så är det nog lugnt, bara man inte gör det till en "vana".
Postat av: dangerdave
Antingen får man lära sig uppskatta "decaf"-kaffe eller så får man leva med att man inte är helt hundra, men typ nittinie enheter sXe.
Postat av: dangerdave
Varje död kapitalist belönas med en kopp kaffe.
Dödar du en kapitalist som är aktiv inom ett av de hundra största företagen i Sverige så belönas du med två koppar.
Dödar du Ingvar Kamprad så får du dricka fem.
Trackback