en gräsankas klagosång

Han åker om ett par timmar vi
har aldrig varit så här länge utan
varandra jag ska inte gnälla jag
är independent woman och ska
ha skitkul utan pojkvän. Ska jag.

UPPDATERING

Datorn är bortskänkt till välgörande ändamål, därav bloggbristen.
Inte ursäkter, bara kall fakta. Jag återkommer.

en rik man gör väl ingen glad

Min ekonomiska situation är så illa att jag får andnöd. Jag har noll pengar. Noll noll noll.
Plus att jag har slarvat bort de kronor jag hade. (Ja, SLARVAT. Välkommen till mitt liv.)

Jag måste göra något.
Jag vet inte vad, jag är så rädd för institutioner. Och människor.
Jag vet inte vad. Jag kanske borde börja knarka fett mycket,
bli påkommen och skickad på rehab i två år, bara så att något händer,
bara så att någon löser mitt liv åt mig.

Jag har inte råd med knark.
Skit också.

På plats med Husbandet.

De spelar Broder Daniel med piano och gitarr och säger att jag får gråta.
Har ingen lust nu, är för mätt.


23:05

äta goda maten dricka stora koppen klippa många bilder
sjunga tyst för grannen cykla hem i natten tjugo minus graden
inte äta sopan skyndar rymmer kylan tänk på varma famnen

nära närmare närmaste

afasi

Han frågade igår vad jag tycker om,
och jag mindes
att jag har glömt.

Jag bryr mig tji om du är crust, luktar deo eller ost



Om alla kvällar var som den, skulle inget någonsin vara dåligt.

VEM FUCKING KASTA?

Inatt hade jag en fantastisk dröm om att jag skulle tatuera mig.
Jag har ju varit peppad länge, men aldrig kommit till skott med alla mina idéer. Nattens hittepå var dock nytt,
tänk om den här fick pryda min kropp IRL, så fantastiskt allt skulle vara!

Houston, we have a problem

Btw, helgen sög.


Att inte tänka själv



Kaffe på schmäcket med
Elisbeth. Lustigt hur ett år kan förvandla ena halvan av en enhet till anarkist medan den andra halvan säljer sin själ till liberalismen.