En ny kamrat

Det luktar bajs i hallen, not till sig själv: använd bättre sand.




Och nu;

Han ritar, sitter i soffan med sina långa ben böjda över kanten
som stjälkar, rotade djupt i jorden,
och så stilla när jag stormar.

I väntan på...

springer sjungandes
halvnaken nedför trappen

Julmust, avsked och vansinne.




Hej då.




Gud är på festival


Den här helgen tävlar jag och Linus med två filmer i
Novemberfestivalen.
Lukas Moodysson kommer se oss. Jättemånga människor kommer tycka saker om oss.
Håll tummarna åt mig, ok? Jag är för upptagen med att bita mina naglar.

Se filmerna här ---> adrenalinus.se


Ibland inte mer än tretton

"Jag förstår inte varför jag inte gått igenom alla wikipedia-artiklar om dinosaurier.
Jag har ju redan läst alla om Pokémons."

Vasaru? Gundirsmark?



Elisabeth;

Åtminstone jag trodde inte på den här framtiden.
Vi skulle inte sluta röka, vi skulle inte stanna, vi skulle inte förändras,
inte så här. Men jag är inte bitter Elisabeth, inte ens ironisk.
Det kommer mer, vi slutar inte här och vi har
så många fler dagar att leva.


Insikt;

Jag har
bränt mina händer
men inte
lärt mig sky elden

Summering;

Ni frågar inte, jag ger ändå
och njuter av mitt givmilda sinne

Tid, etc

Jag skulle bara köpa soygurt och bananer till frukosten, inget annat.
Jag kan inte rå för det jag ser och tänker, faktiskt. Så när de två ungdomarna (17~18 år) satt i varuhusentrén sörplandes varsin alkoholhaltig päroncider och jag förfärad reagerade på detta genom att undra vad deras föräldrar sysslar med,
blev jag i samma stund lite vuxnare.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Eller bara finna mig i det.

Nu är listornas tid

Konsumtionsmonstrena spelar julsånger, jag är lättlurad.
Att passera Åhléns prylavdelning har blivit självklarhet snarare än undantag. Pojkvännen suckar och himlar,
själv glittrar jag med ögonen och kan inte sluta klappa på de silvergnistrande hjortar av syntet som pryder hylla efter hylla.
Jag är ingen vän av högtider, men jag gillar glitter och kitsch när jag inte förväntas konsumera det.

Och trots mitt skitiga yttre, så glittrar jag inombords i takt med nysnön och färgade plastgranar.

asså, jag lever ju

Jag överlevde PopUp. Och den följande natten, sovandes på två liggunderlag och en pojkvän.
Men det har väl aldrig varit en särskilt bra ursäkt för att slösa bort sina arbetsfria dagar med att blogga.

Ikväll blir jag zombie. Hurra!




bild från
folkbladet.nu