ALLT ÄR SKIT KÄNG OCH SPRIT

Jag är trött på att vara ledsen, apatisk, frontallobotomerad.
Men jag får ju skylla mig själv. Jag har nästan ingen kontakt med mina vänner.
Jag har ingen hobby. Ingen inspiration, ingen motivation. När jag inte är i skolan
sitter jag hemma och spelar xbox. Musik är inte kul. Politik är inte kul.
Jag har inget som får livet att bli roligt eller intressant.
Dessutom har jag magkatarr.


För att inte dö av självömkan blir det en
SAKER SOM FAKTISKT ÄR BRA-LISTA
1. David
2. Mysiga katter och glada hundar
3. Julmust


Jag är en noob.

gnäll 01:17

Snälla söte Jesus, ge mig åtminstone ett par dagar utan bipolära humörsvängningar
så lovar jag att döda 1000 gossebarn i ditt namn. Jag lovart!

Blir innerligt trött på mitt labila sinne. Är skitglad, gråtfärdig, apatisk och nervös på en halvtimme.
Det vänder så fort, jag kan inte lita på mig själv att det jag klarar av en minut kommer att gå den andra.
Kanske ska jag höja sertralindosen, eller be om något starkare, eller börja supa igen,
jag orkar verkligen inte med mig själv. Byt ut mig.

lessheten avläses

Är apatisk av lesshet, smittar mina mörka moln som värsta svinis,
knulla den här skiten jag måste dra nu innan jag går under av mitt egen tungsinne.

tjugosjätte oktober

Jag har ingen backup-plan för den här situationen,
så jag håller lägst profil tills jag vet vad jag är nu.
Eller tills morfar börjar leva igen.

Tisdag 09:47

Jag går sönder, tusen skärvor splittras och jag är omöjlig att klistra ihop.


I THOUGHT I SAW YOU AT THE END OF THE STREET

Ibland önskar jag att jag fortfarande var 17 år och
blev sådär tagen av svartvita foton och Lekman-citat.

Eller bara att jag kunde känna något mer omväldigande än det här.

okynne



Nu vill jag att David ska vara här.

"It's quiet. Too quiet..."

Det är alldeles för lugnt , jag får inte ut mig någonting.
Åh, var är mitt självförtroende, mitt klingande jungfruskratt? Vem är min inspiration?

Jag läser igen, Lidman, Södergran, Lowden. Fastnar och börjar om igen, börjar och fastnar om igen.
Snälla söta rara små ord, kom tillbaka till mig. Allt är förlåtet, jag ska bli en bättre vän,
kom tillbaka.

dreams of horses, dreams of flesh

Egentligen drömmer jag mest om snoppar, men det tycker jag är lite pinsamt att erkänna, så...

Ja.


zooma in en zombie

Jag vet inte om jag trivs eller vantrivs med minnet av mig själv.
Nä, vantrivs är det nog. Jag var så fånig. Fin i kanten, prydlig och välkammad och
usch. Så långt från idag. Hur kunde jag välja den personligheten, av alla som finns?
Eller valde jag? Åh, jag orkar inte tänka på det här. Jag rodnar ju.


Men jag fotade i alla fall inte mina ben.

lätt att längta till, del ett;

1. Vårväder.
2. Midsommarfitta.
3. När allt blir bra

det är morgon igen

jag vaknade under grå moln, nu
väntar jag på det billiga kaffet ska dra klart och att Isak ska vakna.
villorna är nyakna, sträcker på sig och har ingen oro alls. ingen ingen.

jag lyssnar på erik enocksson, det är bra. ju.

en dag ska jag bli vuxen och välbonad som villorna, bara gilla
läget fånga dagen glömma döden.

det är morgon igen. jag har ingen anledning att vakna.

saker jag saknar, del ett;

1. En symaskin.
2. Pojkvännen.

Come and do the chicken squak with me!

Jag blir så nervös med nya människor. Som att vara liten och på sitt första kalas.
Rädd för att säga fel saker, rädd för att råka leka med fel leksaker,
rädd för att ta tårta innan det är varsågod.
Sen får jag tunghäfta, min sociala kompetens fastnar i svalget
och det enda jag gör är att fortsätta dumflina.

Det tog mig tjugo minuter att förbereda frågan
om jag fick låna en mobil av någon i herrskapet. Inte okej.
Jag gillar ju de där mäncshorna, men jag är så dålig
på att känna mig välkommen i diskussioner och samtal.

/
Imorgon ska jag försöka våga gå ensam till ett möte som jag är aspeppad på. He. Jag kanske dör på vägen.
Minns mig gärna i så fall som något annat än en fegis.

Skakningar

Gynekologen var inte ens i närheten av så farlig som trodde.
Inte heller domen blev så förödande som jag hade förutsatt,
jag blev snarare lugnad. OBS jag är inte gravid, jag har inget smittsamt,
jag är inte döende, mitt tillstånd är bara lite besvärligt.

Mamma bjöd på Schmäcklunch och kaffe efteråt. Hon äger ibland.
Hon och Velvet Underground. FAAAAAAN vad bra de är.



Man vänjer sig

Åkej, jag är lite lugnare nu. Förutom vetskapen att jag kanske (förmodligen) lider av en kronisk sjukdom*, så är jag lugn.
David har matat mig med veganfalafelpizza. Och poppat popcorn. Och gjort lakritste.
Åh, allt går att trösta med mat!


* Man ska ju inte ropa hej, jag borde inte säga något alls men jag måste för jag är så rädd och orolig och det är inte farligt bara hemskt och jag kanske berättar mer men inte nu jag måste få det bekräftat först så gonatt

I väntan på...

springer sjungandes
halvnaken nedför trappen

Insikt;

Jag har
bränt mina händer
men inte
lärt mig sky elden

Summering;

Ni frågar inte, jag ger ändå
och njuter av mitt givmilda sinne

Sjukdomar

Ovissheten är själens gift. Jag önskar att jag var modig och självsäker och sval,
och inte så öm i hjärtat. Då skulle jag rätt ut vråla:
ÄLSKAR ELLER ÄLSKAR INTE VAD SÄGER DU?
Men jag vet ju, att såras jag så blöder jag ihjäl. Min själ lider av hemofili.
 
 
 
För att bota mig simulerar jag logorré,
bara för att få göra något.

Tidigare inlägg