save the world - kill yourself

Har så vansinnnigt tråkigt att jag plöjer startsidans populäraste bloggar. Det är fan inte kvalitativt.
Trodde dessutom att jag skulle kvävas av ångest när den lokala bloggerskan beskrev en pryl som
"i form kassetter som gamaldags kassettband! ♥ (Det formatet som användes innan CD:n blev uppfunnen)."

Vad fan är grejen med ungdomen? Har de inget tidsperspektiv alls?
MÅSTE MAN FÖRKLARA VAD EN FUCKING KASSETT ÄR FÖR ER?



Äh, det är inte lönt att jag blir upprörd. Ska lyssna på min nya vinyler istället.
För er som tror att vinyl endast används i dominatrix-dräkter, här har ni lite
allmänbildning.

en ansökan

Jag vill ha ett hem, ett tryggt krypin där vi får vara själva och ostört ta hand om varandra.
Det är det enda jag önskar nu, det enda jag vill ha.
Ett rum för oss.


ibland kan man inte hindra sig själv



Jag ska börja berätta om något annat än min pojkvän. Snart, snart ska jag det.


jag är tjugo år och rädd för att gå till skolan

På måndag bir jag student igen. Folkhögskola. Allmän linje. Linjen för oss som var lite för dumma för gymnasiet.

Jag vill inte gå dit. Redan nu är jag så nervös att det gör ont i magen.
Jag är rädd för de som ska bli mina klasskamrater. Jag är rädd för att inte bli omtyckt, rädd för nya ansikten,
rädd för att inte klara det här året och få det jag alltid vetat bekräftat; jag är för dum för skolan.


åkej åkej

Den sjuttonde och den tjugoförsta augusti hörs jag i P1.
Klockan nollsex femtio. Såatteeh...

I THOUGHT I SAW YOU AT THE END OF THE STREET

Ibland önskar jag att jag fortfarande var 17 år och
blev sådär tagen av svartvita foton och Lekman-citat.

Eller bara att jag kunde känna något mer omväldigande än det här.

Urkult

Urkult var så som Urkult alltid är;

sprudlande, kärleksfullt, hippietjafsigt och alldeles för kort.


Bäst var Stefan, för att han är Stefan och för att det hade slutat regna och Nina sjöng

och jag fick stå där och vara kär och blöt med lagomt sorglig klump i halsen.

Ibland kan man lura sig till att allt är bra.