döden, igen
Vi avlivade Balder i lördags.
Så konstigt att se någon dö. Och att se Balder så gammal. När jag senast var hos mina föräldrar,
för två veckor sedan, var han så där småskruttig som en tolvårig labrador kan förväntas vara.
Sista gången vi träffades, i lördags, vägde han 25 kilo istället för 40. Han kunde inte gå själv, så pappa
bar hans lilla kropp mellan bilen och veterinärväntrummet. Jag minns så tydligt när vi fick honom,
jag var åtta år och hade tjatat mig svimfärdig efter en hund i minst ett år. Vi hämtade honom i Härnösand,
och han var så liten och rädd att han både kräktes och bajsade i bilen hem.
Vi har varit bästa kompisar ända sedan dess. Han har hört det jag aldrig sagt till någon annan,
han har tröstat och älskat mig oavsett hur illa jag själv tyckt om mig.
Jag har vuxit upp med världens bästa hund. Nu ska jag växa vidare med andra hundar och vänner,
men jag kommer aldrig sluta sakna min älskade Balder.
Så konstigt att se någon dö. Och att se Balder så gammal. När jag senast var hos mina föräldrar,
för två veckor sedan, var han så där småskruttig som en tolvårig labrador kan förväntas vara.
Sista gången vi träffades, i lördags, vägde han 25 kilo istället för 40. Han kunde inte gå själv, så pappa
bar hans lilla kropp mellan bilen och veterinärväntrummet. Jag minns så tydligt när vi fick honom,
jag var åtta år och hade tjatat mig svimfärdig efter en hund i minst ett år. Vi hämtade honom i Härnösand,
och han var så liten och rädd att han både kräktes och bajsade i bilen hem.
Vi har varit bästa kompisar ända sedan dess. Han har hört det jag aldrig sagt till någon annan,
han har tröstat och älskat mig oavsett hur illa jag själv tyckt om mig.
Jag har vuxit upp med världens bästa hund. Nu ska jag växa vidare med andra hundar och vänner,
men jag kommer aldrig sluta sakna min älskade Balder.
Kommentarer
Trackback