Och nu;

Han ritar, sitter i soffan med sina långa ben böjda över kanten
som stjälkar, rotade djupt i jorden,
och så stilla när jag stormar.
2008-11-27 @ 23:31:53 oväsen Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 0.91