Urkult
Urkult var så som Urkult alltid är;
sprudlande, kärleksfullt, hippietjafsigt och alldeles för kort.
Bäst var Stefan, för att han är Stefan och för att det hade slutat regna och Nina sjöng
och jag fick stå där och vara kär och blöt med lagomt sorglig klump i halsen.
Ibland kan man lura sig till att allt är bra.
Kommentarer
Trackback