Aforismer och annat
Jag vill inte skriva ännu ett blogginlägg om hur jag vaknar med ångesten, jag börjar blir jävligt less
på mitt eget gnäll. En utväg kanske vore att ta sig i kragen, skicka iväg den där traderaskiten,
städa rummet och låta universum sköta resten. Men bara för att det är möjligt
betyder det inte att jag kommer göra det, HA!
Aforismen, då: Namnet. Det räcker för att jag ska börja fånle och tro att jag är någon.
Jag vill ha sällskap.
Kommentarer
Trackback